– Det hade inte jag heller, förrän i torsdags, på Kristi Himmelsfärdsdagen. Då fick vi (det var tur att barnbarnet och hans familj hade kommit hit kvällen före) vara med om ringmärkning av en slaguggla i Terjärv.
Det är viktigt att vara rätt klädd när man har att göra med slagugglan, berättade Johnny, som skulle ringmärka ugglan. – Tag hjälmar med då ni kommer, hade han uppmanat oss inför utfärden. På bilden ser vi att en skogshuggarhjälm kan vara på sin plats, men om slagugglan kommer åt att anfalla bakifrån hjälper inte plasten (som ju egentligen ska skydda skogshuggaren från att få snö i nacken då han fäller träd) mycket, slagugglan har stora, vassa klor och en vass näbb. Det gällde att röra sig tyst så att inte ugglan skulle märka att vi kom och flyga ut ur holken innan håven satts framför öppningen.
Här är holken med en håv framför öppningen. Det behövdes bara några knackningar med en käpp på holken…
… så var ugglemor infångad i håven. Inne i holken fanns åtminstone tre uggleungar, men de var ännu för små för att ringmärkas. Nu var det självaste ugglemor som skulle få en ring kring benet.
Visst är hon fin? Hon var så snäll och beskedlig, man skulle ju inte kunna tro att slagugglan är ett av Finlands farligaste djur. Och speciellt farliga är de när de har ungar som de försvarar…
Här är hon i alla fall lugn när hon är i trygga händer.
Men det gäller att hela tiden vara beredd, några gånger försökte hon rymma, men Johnny lyckades hålla henne och vi andra kunde pusta ut!
När vi beundrat den fina slagugglemamman och försiktigt känt hur mjuka fjädrar hon har, var det dags för ringmärkning, vägning och …
… mätning av vingarnas längd.
Undrar vad hon tänker på?
Bara några foton till och sedan fick hon flyga i väg igen.
Det var en intressant upplevelse att få se den ståtliga slagugglan, det tyckte alla vi som aldrig hade sett en livs levande sådan tidigare. För några i gänget var det dessutom den allra första gången de fick se en livs levande uggla överhuvudtaget. Och mor uggla verkade ganska nöjd själv också: se så lugn och stolt hon ser ut på denna bild! Kanske hon visste att hon just skulle släppas iväg och få flyga hem till sina små… men, hon flög ju inte direkt till holken inte. För inte ville hon ju leda oss direkt till sina små heller!
(Ni får ta mig med en nypa salt, jag vet att jag har verkligt livlig fantasi ibland! )
Vonnas fotoblogg 